Tidigare i bloggen

Tidigare har jag bloggat om min kanin Teddy som tyvärr fick avlivas den 14 augusti 2012. Innan jag bloggade fanns också hennes syster Frida men som avlivades 7 november 2008. Andra djur jag haft har varit två undulater, Fifi och Åke. Ni kan läsa om de tre änglarna HÄR. Teddy kan ni läsa om här under. Allt är skrivet bara ett tag efter att de somnat in så därav att det inte är skrivet så bra. Men jag tycker inte att jag behöver ändra på det.

 

Annars under min bloggtid så har jag ridit två andra hästar. De kan ni läsa om under "Andra hästar" eller klicka HÄR.

 

Det är väl det enda som jag inte bloggar om nu.


 

Den gråa kaninen vid namn Teddy föddes i februari 2005. Jag fick ta hand om henne och hennes syster (som hoppade vidare 2008) när mina kusiner flyttade till en lägenhet. Jag hade henne i över 6 år, nästan halva mitt liv.

 

Hon var en löwen (lejonhuvad) kanin. Accepterade nästan allt men var allt en liten tjurskalle. När jag var i närheten så kunde hon busa på och vara envis, men när hon inte såg mig var hon en fegis. De sista året så om hon inte såg mig satt hon kvar på samma ställe eller så tog hon skydd under buren. Men bara de sista månaderna blev hon modigare eller så ville hon bara att jag skulle jaga henne (man vet ju aldrig ;)) för då kunde hon sticka en bit när jag försvann. Bland annat så kunde man ju upptäcka grannens gård, fast att hon inte fick vara där förstod hon eftersom när jag ropade på henne så skyndade hon sig hem.

 

Jag hade henne alltid i koppen och såfort jag släppte henne lös så sprang hon iväg. Det kunde ta år innan jag/vi fick tag på henne. Slutet av sommaren 2011 blev hon sutten i hårträning. Hon fick vara helt lös och vi tränade på att hon inte fick springa iväg. Det gick bättre och bättre och sista året hade hon aldrig koppel utan fick alltid springa lös. De gångerna då jag tog på henne kopplet så blev hon förbannad och fick nästintill panik då hon inte kunde gå vart hon ville. 

 

Mardrömsdagen var 14 augusti 2012. Dagen innan hade hon verkat lite trött och seg. Men 14 augusti en tisdag så gick jag upp 10 över 8 för att jag skulle hålla på med henne ett tag innan jag skulle åka iväg. Hon låg helt stilla och såg väldigt orörlig ut. Jag tog upp henne i famnen men hennes huvud tippade bakåt om jag inte höll handen bakom. Vi ringde till veterinären och efter lite prat så fick vi en tid kvart över 10 som var 45 minuter bort. Där fick hon sprutan och fick somna in förgått.

 

Om ni vill veta mer detaljer så kan ni gå in och läsa här.

 

Just nu vet jag att hon är med hennes syster och är lycklig. En dag kommer jag upp till dom två och då kommer vi vandra mot evigheten!

Ingen förstår nog hur mycket hon betydde för mig. Hon var mitt liv. Jag var 15 år då hon fick somna in, jag hade nyss fyllt 9 år när jag fick henne och hennes syster. Jag kommer inte ens ihåg hur mitt liv var utan henne. Och nu ska jag lära mig att leva utan henne.
Alltid saknad, aldrig glömd