Första gången jag såg takida var 7 augusti 2010. Alltså 2 år och 15 dagar sedan. Jag älskade det och ville bara tillbaka. Vem hade trott att andra gången skulle bli om 1 år och 6 dagar?

Men så blev det och det var såklart på Ljungarocken den 13 augusti 2011. Det var sjukt. Riktigt sjukt bra. Där hade man gått runt på området och bara väntat, väntat och väntat. Utom att vi blev "utkastade" också för att vi hade systemkameror (som alla andra också hade)....

Kom ihåg att vi bara åt mat klockan 1 sedan hade vi inte tid då vi var hungriga. Vi satt i bilen påväg hem och åt frukt och kexchoklad.

Jag drömde flera nätter irad om dessa killar också efteråt!

Tredje gången var på Scandic Hotel. 2 December 2011. Det var en gratisspelning som killarna gjorde för lekterapin på sjukhuset (13-18åringar) och jag fick följa med en som jag känner som skulle dit. De var inte något avancerat utan de spelade 3 låtar sedan var det signering. Det minutrarna var ändå helt otroliga!

4:e gången var 20 april 2012 i Umeå. Jag tjatade, tjatade och åter tjatade på att vi skulle åka dit. Lyckades tillslut och var överlycklig. När vi kommer dit och ska parkera för att gå och äta så åker vi förbi takidabussen och precis då går Mattias ut. Kaos i Mys hjärna kan jag säga!

När vi kommer in 15 minuter innan insläppet så är det fullproppat, vi får knappt plats i ingången och den är jättestor + en jättebred trappa full i folk. Jag får panik och ville bara lägga mig ner på marken och dö, men när väl insläppet börjar så mosar jag mig fram, Rebecka fattade tag om min luva och sedan var det bara att gå. När vi kommer in till själva rummet där de ska spela så har typ alla suttit sig på sittplats så vi sprang ner och lyckades få en plats längst fram. Överlyckliga tjejer?

Konserten var underbar. Publiken var dock tråkig men killarna var bäst! Jag fick en plektrum av Mattias också.

Då har vi kommit till det sista. Gatufesten 2012. 6 juli. En väntan framför scenen i 5 timmar för att sedan stå där framme och dö. Det var sjukt bra som alltid. Men åh vad bra det var! Gamla låtar, de spelade låtar från alla tider, det var nog det som var det bästa. Sjukt jävla bra var det.

"När klockan börjar närma sig 00.00 så står man där spänd och förväntansfull framför scenen. När Geordie in wonderland börjar spelas så står man där och sjunger och skriker. Längtar tills bara om någon minut så kommer bandet som jag älskar mest av allt ut på scenen som jag just nu står framför. När man ser att killarna kommer ut så blir man helt tokig. Känslan går inte att beskriva." - skrivet efter spelningen.

 

Sedan har vi också i söndags då jag såg dom på tågstationen men det räknas inte haha ;)

 

Nu skulle jag vilja skriva ett datum här, ett datum där jag skulle stå framför en scen som ett band vid namn takida skulle stå på. Tyvärr så har jag inte det datumet. Men vi får se vad framtiden säger!