Igår tyckte jag att Cooper kunde få galoppera ute i skogen. Han gick i paddocken både fredag och lördag så en uteritt blev bra.

 

Red på en bred väg där det är lite olika underlag, sand, hård lera, grus. Det började lugnt och fint men han taggade till mer och mer. Jag tyckte väl först att vi kunde skritta och trava lite emellan åt också, men det tyckte minsann inte Cooper. Han tyckte det var väldigt onödigt att gå ner för branta backar när man kunde springa... När vi var påväg hem så var det första gången han ökade på hemmåt (han brukar vara lugnare när vi går hem). Så han drog iväg och där satt jag i shorts och försökte att inte klämma benen i stiglädren.. Jag kände att jag hade kontroll så därför lät jag honom springa om han nu ville de. Då kom det en sväng och ca 10 sekunder innan svängen tänkte jag att antingen får vi möte av någon travare i full kareta, eller så blir han rädd för något som finns efter svängen och jag åker i backen. De blev det sistnämda. Står några högar med spån där tror jag som han skyggade lite för och då hamnade jag på sniskan och då blev han rädd för mig så han kastade sig litegrann. Jag gled/hoppade av och när jag väl var i backen så kom jag upp igen på en gång och bredvid mig stod en väldigt förvirrad häst. Haha!

Hoppade upp igen (och ja det gick bra, problemet är borta när det gäller mig iallfall) och red iväg. Då var det inte så långt hem och jag tänkte trava av honom. Fick passa han hela tiden annars blev det något som gick lite snabbare än trav ;)

 

Jag tror att han hittade en ny växel idag. Det är jag då minsann inte ledsen för, dö kul ju :D