Hjälptyglar och bett

Tänkte fortsätta prata om frågan jag fick förut om varför jag använder förbygel. Titta på bilden nedan. Utrustningen där är sadel, träns, benlindor och rakt gummibett. Inte så avancerat.

Tycker någon att det ser harmoniskt och bra ut? Jag tycker att bilderna är hemska och det är inte något jag skulle vilja lägga ut egentligen då jag sitter och sliter i honom för att han ska stanna. När jag sliter så gapar han för att komma undan och ser rädd ut i ögonen. Jag kan förklara lite hur han fungerar (iallfall på bilderna). När han sticker i galoppen så är det inget problem med honom tills det att jag börjar ta i honom för att han ska bromsa. Han lyssnar inte så då får jag ta hårdare och hårdare och då blir han rädd och får alltså panik så han springer ännu mer.

 

Att sätta på honom en martingal/förbygel och ett skarpare bett tycker jag inte är så elakt eftersom då kan jag bara krama lite i tyglarna för att han ska lyssna, vilket leder till att jag kan ha en mycket mer mjukare hand. Vilket i sin tur borde vara behagligare för honom. Nu har jag inte något värstingbett utan bara ett tvådelat men det är ju skarpare än ett rakt gummibett. Har man en häst som drar går det ju inte att ha ett hack eller något jättesnällt bett. 

 

Jag tycker inte att hjälptyglar är något dåligt om man använder dom på rätt sätt. Det heter ju hjälptyglar av en anledning, för att de ska h j ä l p a. Såklart finns det dom som använder dom i onödan och/eller på fel sätt och det är väl därifrån alla börjar hata alla hjälpgrejer. Att det finns flera olika bett som är olika skarpa tycker jag också är bra. Vissa hästar behöver faktiskt gå på ett skarpare bett och trivs till och med bättre med ett pelham än ett tredelat. Jag tycker att man ska ta det snällaste möjliga bettet som fungerar på hästen. Är det ett superskarpt så fine, bara hästen trivs. Men är det en häst som går bra på ett vanligt tvådelat så ska man såklart inte ladda på och ta ett jätteskarpt bett "bara för att", det är verkligen inte snällt mot hästen. 

 

Här har han sadel, träns, tvådelat bett och förbygel. Enligt mig ser han ut att trivas ganska mycket mer med mig på ryggen.

Hugo har på denna bild ett Kimblewick bett och det har hävstångseffekt. När jag red honom så gick han mycket bettre på det än ett vanligt tvådelat. Såklart använde jag det då för varför ska man traggla på med ett snällare bett om man ändå inte kommer någonstans?

 

bra inlägg!

Superfina bilder! :)

Låter lite som min ponny, som kan bli en riktig bulldozer ibland. Men jag försöker och försöker, han ska bli superlydig ;)

Kan ingenting om hästar eller så. Men jag tycker personligen inte man ska ha något som gör ont på hästen eller är obehagligt. Kanske är han van det "elakare" sättet? Ja, då är det inte så konstigt att han reagerar annorlunda på det "snälla" sättet (förstod inte direkt texten, men du kanske förstår min poäng).

Samma sak med hundar där folk använder strypkoppel. Även om hunden lyssnar då så är det både elakt och hemskt. Jag har hellre ett snällare koppel och han är lite vimsig eller nåt, än att ha strypkoppel och veta att han lider oavsett om han visar det eller inte.

Men oavsett så hoppas jag din häst mår bra. Du känner ju den bättre än vad nån annan gör, så du borde veta vad som är bäst för den :)

Jättebra skrivet tycker jag! :)

roligt inlägg

Väldigt bra inlägg och superfin blogg :)

Jag förstår helt vad du menar och håller med dig till 100%. Sen kan det ju även vara en utveckling för er båda, att använda ett skarpare bett nu och sen långsamt gå tillbaka till ett mindre skarpt bett när det känns rätt :)