Självklart skulle det snöa hur mycket som helst, plus blåsa motvind då jag och Cooper begav oss ut på våran uteritt. Vart var skidglasögonen när jag behövde dom???? Blev inte lite blöt heller då det var runt nollgradigt så snön smälte på en gång.

 

Red en ganska lång sväng och galopperade mycket. Kan säga att jag mest blundande och hoppades på att det inte skulle komma någon bil då med all snö i ansiktet, haha! Blundade såklart inte men kisade väldigt mycket och höll utkik efter billampor. Cooper tyckte det var jätteroligt och galopperade som en tok. Märktes också att han var hoppehäst för han tog extra kliv över skuggorna av lyktstolparna. Smarthästen! På hemvägen hade han insett att det inte var några hinder och kunde gå normalt ;) 

 

Förstår mig fortfarande inte på hur hästarna får sådan glädje i att springa. Även fast de andas som en tok och håller på att dö ska och vill dom fortsätta. Inte direkt att jag finner glädje i att fortsätta springa när jag håller på att dö. Lägger mig då helldre i ett dike ett par timmar, haha! Visst att man kämpar för att man ska förbättra kondisen men så långt i tänket har inte hästarna kommit.