Tog fram tre galoppbommar på långsidan och sedan 90 graders sväng till tre andra. Cooper var väldigt spänd i början och väntade på att bommarna skulle kasta sig över honom. Efter lite skritt och trav slappnade han av mer och mer för bommarna, men på kortsidan vid ingången var han livrädd för ett par sockerbitar som står där. Han brukar kunna vara rädd för dom och olika mycket varje gång. Idag var bland dom värsta gångerna. 

 

När vi började galoppera tvärnitade han och vägrade gå dit. Jag blev arg och bankade på honom och la volt, på volt, på volt. Det hela slutade med att han studsade runt på bakbenen och gjorde rodeosprång. Han kan försöka småresa sig och så gott som komma lite från marken (nån cm). Men idag var det högt. När han reste sig som högst hoppade jag av för han var en fara för framförallt sig själv. 

 

Började om från början och försökte lugna ner honom för han var lagomt stressad. Då gick det bättre. Han spände sig varje gång vi red förbi sockerbitarna men han dummade sig inte på samma sätt. 

 

Då till arbetet som vi kunde komma till. Samlade galoppen mer och mer och tillslut gick han superfint! Red mest i vänster varv då det är där han är svagare, men varvade med ett par gånger i höger varv med. Hur duktig som helst. Var inte alls svårt att få runt honom i svängarna som det var senaste gången. Antingen red jag bättre och han lyssnade mer eller så var det lite längre avstånd. 

 

För att sammanfatta. Småspänd i början men mjuk och fin i mun och kropp. Hets och stress i galoppuppvärmingen. Superfin på slutet!