Pip-Rogers 4 veckor långa liv

Jag har haft en liten hemlis som jag tänkte publicera här senare under lite gladare omständigheter. Tyvärr kommer aldrig det hända för idag tog livet slut på lilla björktrasten Pip-Roger. 
 
Idag för exakt tre veckor sedan ringde mamma mig och sa att barnen på dagis hade hittat en fågelunge. Jag kommer dit och där i en liten glassbytta ligger en hjälplös björktrastunge som inte kan stå på benen och knappt röra sig. Han följde med hem till oss! 
 
Jag var fågelmamma den kvällen och försökte få honom att äta. Det gick inge vidare. Tillslut kom jag på att när jag små knuffade/petade på honom gapade han. 
Dagen efter var han piggare och började stå mer på benen. Lite vingligt var det allt! Mat åt han hur mycket som helst av. Närmare 100 maskar om dagen har han ätit sedan dess. Han fick namnen Pip av barnen på dagis och Roger av mig så det blev helt enkelt Pip-Roger. 
Dagarna gick och han blev allt stadigare och piggare. Kvart i 5 varje morgon började han skrika för då var det matdax som pappa fick sköta. Kan säga att det var lite irriterande i början för vakna gjorde man allt. Efter ett par dagar vande sig kroppen med ljudet, haha!
Matningen gjordes på detta vis med en pincett. Flygträning påbörjades även inomhus men det gick inge vidare. Han störtade mest bara, men använde vingarna så det blev någolunda mjukt. Vi vågade inte testa ute ifall han skulle dra eftersom han inte förstod hur han skulle få mat. 
 
Därefter började matträningen på backen. Fick lägga en mask på burgolvet och peka på den och försöka visa och tillslut förstod han det. Matningen sedan dess har skett via en vikt kartong med jord i där vi lagt maskar. 
Dagarna gick och leta mat blev han bra på. Det där med flygningen däremot fungerade inte riktigt, men vi trodde att det skulle bli bättre när han fick komma ut. 
 
I måndags förra veckan tog mamma med honom till dagis och tänkte släppa honom där han hittades. Men inte då! Han blev mest bara livrädd över den stora världen och fattade inte alls att han skulle flyga. Då var det bara att gå hem igen och börja flygträning utomhus! 
Flyga var väl inte riktigt hans grej. Han förstod inte alls att han skulle flyga uppåt utan bara störta nedåt. Då upptäckte vi att hans ena vinge hängde och ena benet blev konstigt, men bara när vi var ute. I torsdags ringde mamma mig och vi hade fått tid hos veterinären. I Härnösand. Var bara för mig att åka dit (en timme tur och retur). Det hittades inga fel på honom utan det var mest en träningssak.
Fortsatte träna och han blev lite bättre men fortfarande ingen tanke från hans sida att flyga uppåt. Han sprang lös på gräsmattan och letade efter mat. Och vi räknade med att han skulle stanna ett tag till. Han kanske ville stanna hela sitt liv (och de kan bli 18 år!!!!!). Under denna helg började det se riktigt bra ut och det enda som fattades var hans egna vilja att flyga uppåt.
Men igår hände det som absolut inte fick hända. Han var ute i flera timmar både ensam och med uppsikt. Han satt i buren själv och vi tittade till han, mamma var ute med honom och han var lös medans hon var i närheten. Sedan lämnar mamma och pappa honom ensam i buren i knappt 5 minuter och när pappa kommer ut är lilla kära Roger död. En skatjäkel hade varit där och bitit av hans fina huvuvd. Skatan satt sig säkert vid buren och Roger fattade inga faror så han gick väl dit för att kika vad det var och sedan var det slut.
 
Det känns så tråkigt att det skulle hända nu när vi har honom. Han var så pass tam och orädd för allt så visst om vi skulle släppt ut honom och han dog ute i skogen. Men då hade vi varit lyckligt ovetandes om det, men nu när det var mitt framför näsan på oss. 
 
20 dagar fick vi med lilla Pip-Roger och han blev nog ca 4 veckor gammal. Vi förlängde hans liv med några veckor och tyvärr blev det inte mer än så. Nu ligger han under äppelträdet tillsammans med de fyra andra djuren vi haft. Två kaniner och två undulater. 
Det är tomt och tyst utan honom för jag lovar er att när han var hungrig, då jäklar var det skrik! 

Kommentarer
Ridfröken

Men åh så sorgligt. :'( Måste säga att det var väldigt fint gjort av er att ta hand om honom och du har verkligen tagit helt fantastiska bilder på honom! Så vackra. Tyvärr lever många djur farligt och trots att man gör allt rätt så kan man inte alltid rädda dem. :( Kram!

Svar: Ja precis :( Tack så mycket :)
My Nordqvist

Tid: 10:50:29
Datum: 2015-06-23
Hemsida: http://www.nouw.com/ridfroken
Emelie

Åh, vila i frid! Men ni var ju verkligen gulliga som tog hand om honom!

Svar: Ja han var så söt den lillen :) Han förtjänade bättre stackarn!
My Nordqvist

Tid: 12:41:17
Datum: 2015-06-23
Hemsida: http://ewelies.blogg.se
Ottilia

Men åååh vad sorgligt..! Så himla gulligt att ni tog hand om honom, och guud vad söt han var :')

Svar: Ja visst var han fin! :) Han förtjänade bättre den lilla!
My Nordqvist

Tid: 14:22:09
Datum: 2015-06-23
Hemsida: http://ottiliaschack.blogg.se
Pauline

å vad tråkigt. så söt

Svar: Visst var han fin :)
My Nordqvist

Tid: 18:50:15
Datum: 2015-06-23
Hemsida: http://lillafrokenhurtig.se
Louise

Ååh så sorgligt! Men sjukt gulligt av er som tog hand om honom!

Svar: Ja han förtjänade så mycket bättre men men går inte alltid att rädda dom stackarna!
My Nordqvist

Tid: 19:46:20
Datum: 2015-06-23
Hemsida: http://louiseamanda.se

Lämna en kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: