I onsdags satt jag upp en standardlinje som brukar vara på alla tävlingar, ett hinder lite snett igenom och en bruten linje till ett till hinder. Tror en av anledningarna till varför det gick dåligt med den linjen senaste tävlingen för att jag tröck på honom ordentligt på första hindret och då ville jag dumt nog ta tillbaka honom efter vilket ledde till att han började studsa och ha sig så vi fick ingen bra anridning till andra hindret. 

 

När vi hoppade linjen hemma så provade jag lite olika alternativ för att se vad som fungerade bäst. Det var väl som jag tänkte att direkt efter första hindret så rakrikta, rakrikta, rakrikta. Hoppade i hans svårare varv där yttersidan gärna far iväg och direkt den inte var med gick det dåligt, men när jag hade koll på den hoppade han kanonfint.

 

Höjde upp till 1m och han flög över utan problem. Bara jag hade honom rakt och red. Det är också en svår balansgång på tävling för där behöver jag trycka på honom som aldrig förr, medans på träning räcker det med att rida lagomt. När jag rider lagomt trivs han, när jag trycker på förmycket blir han tillslut arg, men rider jag inte som en tok på tävling tycker han att jag inte rider tillräckligt. Snacka om att stå på en balansbräda där det räcker med att ta bort ett milligram så fallerar allt! Men snacka om att jag lär mig otroligt mycket. Ska han göra något perfekt så måste jag göra det perfekt. Gör jag fel gör han fel. Sedan kan vi båda rädda varandras misstag ibland men största delen är att rider inte jag rätt så tänker han minsann inte göra rätt heller.