Jag slutade jobbet klockan 20 i torsdagskväll och därefter åkte jag raka vägen till stallet. Fanny och Pernilla var där och höll på att städa/smörja alla sina grejer för att ställa in allt i sadelkammaren igen (den har städats och målats). Jag gjorde detsamma och det tog sin lilla tid. Klockan sprang iväg men tillslut kom jag och Cooper iväg på en ridtur. Hade inga direkta planer men eftersom klockan blev närmare tio och det var mörkt ute så red jag till paddocken istället för att gå efter vägen i mörkret. 

 

Cooper var väldigt spänd och skyggade vid flera tillfällen - men jag var ganska förberedd varje gång med tanke på att han var så pass spänd. Tillslut slappnade han av och blev riktigt, riktigt fin. Jag skulle i princip avsluta och börja trava av honom då han blev livrädd för något och kastade sig iväg åt vänster och jag fortsatte rakt fram. Inget jätteallvarligt fall men jag lyckades landa på sidan av foten. Höll kvar Cooper i tygeln och försökte därmed ta mig upp i farten men jag kunde inte. Blev liggandes på backen och det gjorde så fruktansvärt ont att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Ringde några samtal så jag fick hjälp - Cooper stannade som tur var inne i paddocken även fast grinden var öppen. Fick hjälp att linda foten och pappa bar mig till bilen. Åkte upp till stallet och väl där kunde jag hoppa runt och stödja på foten - alltså kände vi inte att det var någon idé att åka till akuten. Åkte hem och sov istället. 

 

Under natten sov jag ca 1 timme i taget. Kände att det gjorde ondare och ondare varje gång jag vaknade. Halv 7 klarade jag inte av att sova längre utan provade att ställa mig upp. Kunde inte alls stödja på foten så väckte Mattias (som tur var sov han över) och försökte gå med hjälp av honom. Det gick inte någe vidare för jag svimmade och vaknade upp i sängen. Vi bestämde att vi skulle in på akuten men först skulle jag på toa, vilket resulterade i att jag höll på att svimma igen så pappa fick bära tillbaka mig till sängen. 

 

Väl inne på akuten gick det relativt fort. Fick genomgå några vanliga undersökningar innan jag träffade läkaren. Han vara bombsäker på att det var fraktur så in på röntgen. Det visade sig att jag hade en 6mm flisa som gått ur under fotknölen. Det konstiga var att jag inte hade ont där utan jag hade ont längre upp på benet - strax över stället de röntgade. In på röntgen igen för att checka av hela benet - med läkarens härliga ord i huvudet "är det en fraktur där blir det operation!!". Jippie. Klarade mig dock från ett brutet ben tack och lov. 

 

3 veckor ska det ta att läka och jag fick välja mellan gips eller den snygga "stödskon" som jag kallar den för. Valet var ganska enkelt - kan man slippa gips så gör man det, ellerhur? 

 

Har inte haft ont sedan dess jag var på akuten utan nu känns det ungefär som en stukning i smärta. Smärtan från frakturen kommer bara om jag vinklar foten (typ som när jag glömde bort allt och försökte ställa mig på tå, haha).