FIM-rally är en motorcykelträff för personer över hela världen och träffen är i olika länder varje år. Detta år var 72:a gången rallyt varit och som ni nog förstått var det i Sundsvall och vår motorcykelklubb (SMCC) höll i detta partaj. Det var ca 700 deltagare och 100 volontärer och därmed 800st totalt. Det är min pappa som varit boss över alltihop, han tillsammans med massa andra har jobbat med detta i säkert 3 års tid. Ett riktigt slit måste jag verkligen säga!! Fast nu är veckan över och finns nog inte en människa som skulle vilja göra detta igen, haha. Galet vilket arbete för en liten motorcykelklubb!

De flesta bilderna är tagna från facebooksidan "FIM rally 2017" och tagna av Jan Olby. 

Foto: Jan Olby

Dagarna innan byggdes området upp och på söndag klockan 12 öppnades det för deltagarna. Träffen håller alltid på onsdag till lördag men man kan komma dagarna innan för måndag och tisdag är det utflykter som man kan köpa till. Hos oss var det samma båda dagarna - en MC-tur på förmiddagen där de bland annat fick kika på Döda fallet och på kvällen en båttur med Medvind.

Foto: Jan Olby

Foto: Jan Olby

På onsdagen var officiella öppningen och det innebar målgångsparad. Alla länder åkte in på torget var för sig till sin egna nationalsång. ”Nu har vi kommit i mål – framme i Sundsvall”. På kvällen var det underhållning i tältet.

Foto: Jan Olby

Torsdagen var den ”riktiga” utflykten för allihopa och den var på Norra Berget. Det verkade vara uppskattad! På eftermiddagen hade vi en tjejträff med ”Swedish fika” och de blev väldigt lyckat. Vi trodde först att det inte skulle komma några men det kom hur många som helst och de gick flera omgångar och plockade på sig fika ;) Under kvällen var det middag och underhållning i tältet som vanligt.

Nationsparaden var i fredags och då skulle alla köra i en kortege från Timrå till Sundsvall på lite olika vägar som skulle ta ca 1 timme. Det blev tyvärr kaos på slutet för att några bröt kortegen och folk körde fel och vissa åkte hem och ena med det tredje. Synd men var inte oss arrangörers fel utan snarare deltagarna själva. Så kan det gå! På kvällen var det prisutdelning för de som kört längst, största nation, största klubb osv, därefter dans och partaj som de alltid hade ;)

Foto: Jan Olby

Foto: Jan Olby

Idag stängde campingen klockan 12 och därefter ska allt rivas. Förutom tältet för ikväll ska vi volontärer har vår ”fest”... Och som vanligt får jag åka dit när jag slutar ikväll klockan 20 och vara där ett par timmar innan jag ska hem och sova för att börja jobba 8 igen imorgon. Hej å hå det börjar bli standard detta.

Som ni förhoppningsvis förstått i alla mina tidigare inlägg så har jag gasat fram och tillbaka mellan vanligt jobb och volontärsjobb. Några dagar har jag åkt hem jättesent för att sova och sedan upp tidigt för att åka vidare, och några nätter sov jag kvar i husvagnen i stan. Har även lyckats fått ihop det så att Cooper motionerats på något sätt varje dag. Galet vad mycket jag hunnit göra denna vecka alltså!! Känns lagomt skönt att det värsta är över, tycker inte ens det är jobbigt att jag jobbar helgen, hjärnan har nog inte förstått det än.