2011-12-01
Andra hästar
Jag har tidigare varit medryttare på två hästar. Och jag rider en islänning vid namn Litla-Nös, som är en häst min ridlärare köpte till ridskolan.
Här under är det lite information om dom tre.
Hugo
Hugo är en gammal herre som är född 1990. Han har varit ridskolehäst ett par år men sedan såldes han (tror jag). Jag red honom från mars till augusti 2012.
Han hade någon skada så han har blivit utdömd av veterinär därav triangeln på rumpan. Jag har inte jättebra koll på det så det är lite svårt att förklara. Men det är att om hästen inte klarar av att göra det han "ska kunna". T.ex. gå LA i hoppning. Då kan en veterinär döma ut den och då får ägaren ut alla försäkringspengar. Det går heller inte att ångra. När en häst blivit utdömd så får den inte tävla överallt. Man får tävla på klubbtävlingar men det behöver inte vara att man får det på alla stall. Efteråt så satsade ägaren på att operera honom och han blev helt bra. Men triangelmärkningen går fortfarande inte att ångra.
Han är helt otrolig för att vara så pass gammal som han faktiskt är. Han är sammarbetsvillig och även fast att han inte orkar så gör han det ändå bara han får lite peppning. Jag kan säga att första gången jag red honom trodde jag han var kanske 12 år fast med dålig kondition. Han har sådant tänk att han är så otroligt rolig att rida.
Resan som vi gjort har bara varit positiv. Från en lurvig liten ponny som knappt orkade galoppera ett varv i ridhuset, till en snygg ponny i sommarpäls som galopperade varv, på varv, på varv. Från att stanna på 30cm hinder till att flyga över 80-90cm. Från att jag bara var en vanlig människa till att vara lycklig tillsammans med honom.
Den 12 augusti 2012 flyttade han till annat stall längre bort och jag sluta rida honom. Det är bara ungefär 30 minuter från mig och jag får komma nästan när som helst men det har bara blivit en gång sedan flytten och det var bara några dagar efter.
Det är svårt att beskriva denna underbara ponny med ord. Han är helt otrolig!
Saknar dig så det gör ont finaste du! Tuxedo är en varmblodig travare född -96. Jag började rida honom i oktober 2012 och slutade rida honom när jag fick Cooper alltså i maj 2013. När jag blev medryttare på honom hade jag ingen aning om vad han var för ras men kunde inte gissa på att han var travare (om det inte vore för märkningen på halsen). Han beter sig verkligen inte som en travare, han har inte den snabba traven som dom brukar ha då han helldre tar galopp istället för ökad trav (brukar vara tvärtom) och sedan är han som en vanlig ridhäst när man rider. Han är mjuk i munnen och man känner på honom att han är bra utbildad.
Under tiden jag red honom så var det inte en dans på rosor direkt. I början red jag bara i paddocken för ute på vägarna så ville han bara hem till sin hagkompis och kunde resa sig, bocka och kasta sig osv.. Tillslut lärde jag känna honom mer och jag red ut på vägarna. Det gick väl dock inte så jättebra och han tjurade mycket, men jag tog fighten eller vad man ska säga och gav aldrig upp. Jag skulle ha sista slaget ;) Brukar säga att han fick tre chanser. Var oftast då han ville gå en annan väg än mig. Först drev jag med skänklarna, då svarade han i att kasta sig eller försöka resa sig då la jag på spöt lite, fortsatte han tog jag i lite mer och hjälpte inte de så fick jag ta i med hårdhanskarna ;) Låter lite hemskt att skriva men han är verkligen en häst med ett väldigt stort psyke, det gäller att vara lite tuff med honom.
Även fast han kastat sig för spöken eller tvärnitat för en snöhög när vi kommit i full galopp barbacka så har jag aldrig åkt i backen. Jag kan nog tacka honom för min balans jag har idag. Det tog väldigt många månader innan det var en uteritt utan att jag hoppade av och ledde honom. Det var nog sista månaden jag inte gjorde det. Dels så ledde jag honom på "stora vägen" men nästan varje gång fick jag hoppa av för att han blev rädd för något som han totalvägrade gå förbi. Som t.ex. en sten, även fast han gått förbi den miljontals gånger men just för tillfället så var den läskig. Men när jag ledde honom brydde han sig inte alls.
Kommentarer
