Hoppade bara 70 och 80cm för att jag ville känna på hur han känns i hoppningen efter kotknackningen och samtidigt komma runt och ha roligt på banan. På framhoppningen gick det inte superbra. Var ganska litet och jag kunde inte trycka på Cooper som jag ville då det var halt på vissa ställen. En tjej blev även sparkad så en ambulans fick komma vilket ledde till att det vart lite kaos med tiderna. Kändes också som han hade lite träningsvärk i bakbenen efter gårdagen och det ville inte släppa riktigt eftersom jag inte fick möjligheten att driva på. 

 

På banan i 70n var han lite loj fortfarande men han kom igång mer och mer. Han hoppade snällt alla hinder men på 6an fick vi ett mellanläge och jag försökte trycka av honom men han var för trög för det (haha) så han la in ett extra och hann inte upp med benen. Hade jag samlat ihop honom hade det nog gått bra. 

 

I 80n provocerade jag honom lite genom att bara stå still och vänta (det absolut sämsta då han oftast somnat då och är svår att tagga till igen). Var ca 6 ekipage emellan och strax innan skrittade jag en kortis innan jag skulle in på banan igen. Fattade galopp på en gång och han var räserpigg. Gjorde lite övergångar galopp-skritt för att han skulle lyssna och sen körde vi igång. Inga problem på ett enda hinder. Han hoppade med glädje och jag behövde inte "tvinga" över honom. Kändes sååå bra! Fick istället hålla i honom för han sög tag i hindrena. 

 

Åååh det är så roligt att han känns så mycket bättre. Visserligen hoppade vi lågt nu och man vet aldrig vad som händer när det blir högre, men när han var såhär glad nu borde det nog betyda något. Ber till gud att vi är på rätt väg nu!!