Tycker det är så mysigt att göra alla saker och Cooper fin, packa alltihop och bara vänta på morgondagen! Håller ni med mig alla ni andra som tävlar?
Om jag tänker tillbaka under framförallt denna vecka och hur Cooper reagerade idag faller de flesta pusselbitarna på plats. Han har varit lite loj i bakdelen, försökt hänga i min hand och sprungit på bogarna. Jag har reagerat på det men samtidigt tänkt att en häst också kan ha sämre veckor och vara tröttare i kroppen. Det borde jag inte ha tänkt.
Idag på hopptävlingen stannade han på lilla (ca 30cm) och klev över det. Redan där kändes något på tok. Rullade över det ett par gånger och det var inga problem. När vi skulle hoppa räcket sänkte vi allt eftersom och det var säkert 50-60cm innan vi tog oss över. Fick några fina språng på 90cm och då kändes det bra igen.
Strax innan vi skulle in på banan ställde jag mig vid ingången och Cooper kunde se över sarien och såg några hinder och publiken. Han var jättenyfiken och försökte gå in även fast dörren inte var öppenr. Kändes precis som att han visste vad som var på g, han hade öronen framåt och kändes verkligen supertaggad.
Väl där inne behövde jag bara driva litegrann och han rejsade på som tusan. Han har nog aldrig haft sådan framåtbjudning på tävling någonsin!! Kändes så himla roligt!! Red jag mot första hindret och han bara nej, jag vill inte. Tog om och han började studsa framför hindret men han hoppade. Till tvåan blev det likadant och det var bara nej helt enkelt. Han hoppade på tredje försöket men då var vi redan uteslutna.
Vad var det egentligen som hände och vad är det som är fel? Han var avslappnad, pigg och glad. Nånting står inte rätt till. Han har inte gjort några "dumma" stopp sedan i somras, innan han fick sina tre ländkotor fixade. Det första jag gjorde när all utrustning var borta var att klämma på partiet kring de kotorna. Första gången svankade han, andra gången körde han upp huvudet och backade. Inga bra tecken. Hemma i stallet stod han med spikmattan och när pappa gav lite extra tryck på den sjönk han ihop och blev 40cm hög, han ställde sig till och med på tå för att kunna vinkla benen och komma ännu längre ner. Gör ont i hjärtat att se honom så <3
Alla kan nog dra slutsatsen att han har ont. Nu gäller det att få honom frisk och kry igen. Lilla älsklingen <3
Bjuder på en vägran bild, men visst är han dödssnygg i nya settet??
