Tidigare i bloggen

Datum: 2011-12-01 Tid: 21:00:00 Kategori: Om mig Kommentarer: 0

Tidigare har jag bloggat om min kanin Teddy som tyvärr fick avlivas den 14 augusti 2012. Innan jag bloggade fanns också hennes syster Frida men som avlivades 7 november 2008. Andra djur jag haft har varit två undulater, Fifi och Åke. Ni kan läsa om de tre änglarna HÄR. Teddy kan ni läsa om här under. Allt är skrivet bara ett tag efter att de somnat in så därav att det inte är skrivet så bra. Men jag tycker inte att jag behöver ändra på det.

 

Annars under min bloggtid så har jag ridit två andra hästar. De kan ni läsa om under "Andra hästar" eller klicka HÄR.

 

Det är väl det enda som jag inte bloggar om nu.


 

Den gråa kaninen vid namn Teddy föddes i februari 2005. Jag fick ta hand om henne och hennes syster (som hoppade vidare 2008) när mina kusiner flyttade till en lägenhet. Jag hade henne i över 6 år, nästan halva mitt liv.

 

Hon var en löwen (lejonhuvad) kanin. Accepterade nästan allt men var allt en liten tjurskalle. När jag var i närheten så kunde hon busa på och vara envis, men när hon inte såg mig var hon en fegis. De sista året så om hon inte såg mig satt hon kvar på samma ställe eller så tog hon skydd under buren. Men bara de sista månaderna blev hon modigare eller så ville hon bara att jag skulle jaga henne (man vet ju aldrig ;)) för då kunde hon sticka en bit när jag försvann. Bland annat så kunde man ju upptäcka grannens gård, fast att hon inte fick vara där förstod hon eftersom när jag ropade på henne så skyndade hon sig hem.

 

Jag hade henne alltid i koppen och såfort jag släppte henne lös så sprang hon iväg. Det kunde ta år innan jag/vi fick tag på henne. Slutet av sommaren 2011 blev hon sutten i hårträning. Hon fick vara helt lös och vi tränade på att hon inte fick springa iväg. Det gick bättre och bättre och sista året hade hon aldrig koppel utan fick alltid springa lös. De gångerna då jag tog på henne kopplet så blev hon förbannad och fick nästintill panik då hon inte kunde gå vart hon ville. 

 

Mardrömsdagen var 14 augusti 2012. Dagen innan hade hon verkat lite trött och seg. Men 14 augusti en tisdag så gick jag upp 10 över 8 för att jag skulle hålla på med henne ett tag innan jag skulle åka iväg. Hon låg helt stilla och såg väldigt orörlig ut. Jag tog upp henne i famnen men hennes huvud tippade bakåt om jag inte höll handen bakom. Vi ringde till veterinären och efter lite prat så fick vi en tid kvart över 10 som var 45 minuter bort. Där fick hon sprutan och fick somna in förgått.

 

Om ni vill veta mer detaljer så kan ni gå in och läsa här.

 

Just nu vet jag att hon är med hennes syster och är lycklig. En dag kommer jag upp till dom två och då kommer vi vandra mot evigheten!

Ingen förstår nog hur mycket hon betydde för mig. Hon var mitt liv. Jag var 15 år då hon fick somna in, jag hade nyss fyllt 9 år när jag fick henne och hennes syster. Jag kommer inte ens ihåg hur mitt liv var utan henne. Och nu ska jag lära mig att leva utan henne.
Alltid saknad, aldrig glömd

Andra hästar

Datum: 2011-12-01 Tid: 20:21:00 Kategori: Om mig Kommentarer: 0
Jag har tidigare varit medryttare på två hästar. Och jag rider en islänning vid namn Litla-Nös, som är en häst min ridlärare köpte till ridskolan.
Här under är det lite information om dom tre.

Litla-Nös
 
Litla är en islänning född -05 som kom till Riiby (ridskola) hösten 2012 om jag inte minns helt fel. Jag vet inte riktigt vad som hände med henne under höstterminen. Bara att hon gick någon lektion men sedan stod hon mest. Kan säga lite information som jag fått under tiden jag ridit henne. Hon "knäcker" nacken, alltså att hon "går iform" fast utan att kroppen jobbar. När hon går "fint" så låter man henne vara, men istället bygger hon inga muskler. Så hon är felriden helt enkelt. När jag började rida henne hade hon knappt en ryggmuskel heller. Och det var väl en av anledningarna att jag skulle rida henne, för att hon ska muskla upp sig. 
 
Jag fick rida henne en gång på min lektion efter nyår. Hon var lite jävlig då för när jag skulle trava så kickade hon, men jag skulle bara ha långa tyglar och driva på. Fortsatte att ha henne ett par lektioner och det gick bättre då och min ridlärare undrade om jag ville rida henne ett par gånger i veckan. Vilket jag självklart ville.
 
Varför hon kickade var nog för att någon hade försökt tölta på henne och hon tyckte väl inte riktigt att det var så kul och därför trodde hon att hon skulle tölta när jag ville att hon skulle trava.
 
Så under hela vårterminen så hade jag henne på min lektion + två gånger ytterligare i veckan.
 
Det som är det jobbigaste problemet med henne är väl att hon har varit ofräsch i höger fram. Redan efter nyår var hon så och Viktoria (ridlärare) trodde det var en muskelskada. Hon blev aldrig bättre så hon fick åka till veterinären. Och mycket riktigt så var det en muskelskada. Vila en vecka sedan ridas igång + massage och stretchning. Skadan uppkom nog när man töltade på henne för hon lyfter så otroligt på benen att hon säkerligen sträckt sig.
 
Annars så har hon musklat på sig lite i ryggen och det märks att hon är mycket starkare.
 
Jag kommer nog inte sluta rida henne frivilligt iallfall, bara om jag inte har tid eller så. Skulle jag fått två hästar hade hon nog redan stått i stallet ;) När jag letade häst så fanns hon faktiskt med längst bak dock vill jag inte ha en islänning, inte bara iallfall.
 
Vi får se om hon blir kvar på ridskolan eller om hon blir såld. Jag tycker att hon kan säljas då hon har enormt fina gångarter!
 
Bilden över är från November. Lurvis!
Hon är en så trevlig häst! Söker du en islänning? KÖÖÖÖÖP!!
 
Om ni kollar här så är det alla inlägg som jag skriver om henne.
 

Hugo
 
Hugo är en gammal herre som är född 1990. Han har varit ridskolehäst ett par år men sedan såldes han (tror jag). Jag red honom från mars till augusti 2012.

Han hade någon skada så han har blivit utdömd av veterinär därav triangeln på rumpan. Jag har inte jättebra koll på det så det är lite svårt att förklara. Men det är att om hästen inte klarar av att göra det han "ska kunna". T.ex. gå LA i hoppning. Då kan en veterinär döma ut den och då får ägaren ut alla försäkringspengar. Det går heller inte att ångra. När en häst blivit utdömd så får den inte tävla överallt. Man får tävla på klubbtävlingar men det behöver inte vara att man får det på alla stall. Efteråt så satsade ägaren på att operera honom och han blev helt bra. Men triangelmärkningen går fortfarande inte att ångra.

Han är helt otrolig för att vara så pass gammal som han faktiskt är. Han är sammarbetsvillig och även fast att han inte orkar så gör han det ändå bara han får lite peppning. Jag kan säga att första gången jag red honom trodde jag han var kanske 12 år fast med dålig kondition. Han har sådant tänk att han är så otroligt rolig att rida.
 
Resan som vi gjort har bara varit positiv. Från en lurvig liten ponny som knappt orkade galoppera ett varv i ridhuset, till en snygg ponny i sommarpäls som galopperade varv, på varv, på varv. Från att stanna på 30cm hinder till att flyga över 80-90cm. Från att jag bara var en vanlig människa till att vara lycklig tillsammans med honom.
 
Den 12 augusti 2012 flyttade han till annat stall längre bort och jag sluta rida honom. Det är bara ungefär 30 minuter från mig och jag får komma nästan när som helst men det har bara blivit en gång sedan flytten och det var bara några dagar efter.
 
Det är svårt att beskriva denna underbara ponny med ord. Han är helt otrolig!

Saknar dig så det gör ont finaste du!
 
Om ni kollar här så är det alla inlägg som jag skrivit om honom.


Tuxedo
 
Tuxedo är en varmblodig travare född -96. Jag började rida honom i oktober 2012 och slutade rida honom när jag fick Cooper alltså i maj 2013. När jag blev medryttare på honom hade jag ingen aning om vad han var för ras men kunde inte gissa på att han var travare (om det inte vore för märkningen på halsen). Han beter sig verkligen inte som en travare, han har inte den snabba traven som dom brukar ha då han helldre tar galopp istället för ökad trav (brukar vara tvärtom) och sedan är han som en vanlig ridhäst när man rider. Han är mjuk i munnen och man känner på honom att han är bra utbildad.
 
Under tiden jag red honom så var det inte en dans på rosor direkt. I början red jag bara i paddocken för ute på vägarna så ville han bara hem till sin hagkompis och kunde resa sig, bocka och kasta sig osv.. Tillslut lärde jag känna honom mer och jag red ut på vägarna. Det gick väl dock inte så jättebra och han tjurade mycket, men jag tog fighten eller vad man ska säga och gav aldrig upp. Jag skulle ha sista slaget ;) Brukar säga att han fick tre chanser. Var oftast då han ville gå en annan väg än mig. Först drev jag med skänklarna, då svarade han i att kasta sig eller försöka resa sig då la jag på spöt lite, fortsatte han tog jag i lite mer och hjälpte inte de så fick jag ta i med hårdhanskarna ;) Låter lite hemskt att skriva men han är verkligen en häst med ett väldigt stort psyke, det gäller att vara lite tuff med honom.
 
Även fast han kastat sig för spöken eller tvärnitat för en snöhög när vi kommit i full galopp barbacka så har jag aldrig åkt i backen. Jag kan nog tacka honom för min balans jag har idag. Det tog väldigt många månader innan det var en uteritt utan att jag hoppade av och ledde honom. Det var nog sista månaden jag inte gjorde det. Dels så ledde jag honom på "stora vägen" men nästan varje gång fick jag hoppa av för att han blev rädd för något som han totalvägrade gå förbi. Som t.ex. en sten, även fast han gått förbi den miljontals gånger men just för tillfället så var den läskig. Men när jag ledde honom brydde han sig inte alls.
 
En trevlig häst att rida i paddock eller ridhus och då han är på humör, uteritterna blev väl trevligare och trevligare, men de brukade oftast innehålla något som han skulle tjura över.
 

Om ni kollar här så är det alla inlägg som jag skrivit om honom.

Om det är någon som har en fråga eller fundering så är det bara att kommentera!

Om Tuxedo

Datum: 2011-12-01 Tid: 17:52:00 Kategori: Om mig Kommentarer: 1
Tuxedo är en varmblodig travare född -96. Jag började rida honom i oktober -12 tror jag det var. Hade ingen aning om vad han var för ras men kunde inte gissa på att han var travare. Han beter sig verkligen inte som en travare, har inte den kroppen och sedan är han som en vanlig ridhäst när man rider. Han är mjuk i munnen och man känner på honom att han haft en bra utbildning.
 
Under tiden jag har ridit honom så har det inte varit en dans på rosor direkt utan i början red jag bara i paddocken för ute på vägarna så ville han bara hem till sin hagkompis och kunde resa sig, bocka och kasta sig osv.. Det är på rätt spår nu iallafall och jag har hittat olika lösningar på de flesta problemen. Nu rider vi ut varje gång och det går oftast kalasbra!
 
Galoppen har vi inte hunnit testa på så mycket utom i skogen då paddocken har varit för liten då han inte har styrkan i kroppen ännu för att gå samlat in i fattningen men nu har jag börjat rida honom lite i ridhus på ridskolan så då går galoppen utmärkt. Snart kanske vi ska ta och sätta upp ett litet hinder kanske. Iallafall så skulle jag vilja de!
 
Annars så hoppas jag att vi kommer få ännu bättre relation och att han ska lita mer på mig och våga vara själv med mig och inte bry sig om sin hagkompis och så.
 
Om det är något ni undrar över så är det bara att lämna en kommentar så svarar jag :)
 
Provridningen
Första gången i ridhus (Bara för att han går snyggt så är min sits hemsk!)

Bloggdesigner

Datum: 2011-12-01 Tid: 12:18:00 Kategori: Om mig Kommentarer: 1
Jag har förut gjort gratis bloggdesigner men då många bara utnyttjar det och vill ha nya hela tiden så har jag valt att ta betalt.
 
Hel design - 50-100kr
Header - 20-50kr
 
Priset beror på hur avancerat den ska vara. Kontakta mig hur du hade tänkt så får vi se vad priset blir. Det ingår också insättning om du inte vill göra det själv. 
 
Enkel header - gratis
 
Om du bara vill ha en enkel header, med en bild och kanske ditt namn så kan jag göra den gratis. Men då ingår ingen insättning.
 

 
Jag kan göra i princip nästan vad som helst och är det något jag aldrig gjort förut så tar jag reda på hur jag ska göra. Annars om det verkligen inte skulle gå så får vi komma överens om hur vi kan göra på ett annat sätt. Jag ser gärna att vi har mejlkontakt hela tiden då jag gör steg för steg och då får ni se hela processen.
 

Låter detta intressant så är det bara att lämna en kommentar eller mejla mig på monkiapa@hotmail.com !


Jag - My Nordqvist

Datum: 2011-12-01 Tid: 10:36:00 Kategori: Om mig Kommentarer: 0

Jag som skriver här heter My Nordqvist och är född -97 alltså är jag 16 år. Jag går första året på gymnasiumet där jag går natur. 

 

Jag är inne på mitt 10e hästår och har spenderat 9 av dessa på en ridskola vid namn Timrå hästsportförening. 2010 började jag också rida islandshästar på Riiby så där har jag ridit i 3år. Annars har jag haft en medryttarponny vid namn Hugo från mars till augusti 2012. Hugo flyttade och i oktober samma år blev jag medryttare på en hästen Tuxedo. Honom slutade jag rida då jag 23 maj 2013 fick en egen ponny, Cooper. 

 

Fotografering är något jag fastnat för och jag fotar med min systemkamera nikon d3100 som jag köpte i januari 2011. Jag fotar allt möjligt men det är djur och natur som jag fastnat för.

 

Annars vet jag inte vad jag ska skriva om mig själv. Gillar att lyssna på musik och har en väldigt bred musiksmak. House är bäst och jag gillar Avicii och Swedish House Mafia (Sebastian Ingrosso, Steve Angello och Axwell) mest men det finns många andra bra DJs! Sedan så finns självklart Takida också. De är verkligen världens bästa!

 

Om det är något ni undrar över så är det bara att lämna en kommentar eller mejla mig på monkiapa@hotmail.com

 

 


Cooper TG

Datum: 2011-11-04 Tid: 20:38:00 Kategori: Om mig Kommentarer: 0
Cooper TG
*2008
E: Boomer
U: Christa T.G
UE: Orchard d'Avranches
 
 
Cooper köpte vi osedd från Skåne. Han anläde den 23 maj 2013.

Den första tiden var ganska tuff då han inte gav mig tillåtelse att hoppa upp. Tillslut gav han sig och vågade lita på mig. (Han har svårt att lita på folk och då jag skulle hoppa upp fick han panik). 
 
Han är en väldigt lättlärd häst och han har utvecklats väldigt mycket både fysikt och psykiskt. När jag fick honom var han slut efter ett halvt varv i paddocken i galopp, medans nu kan han galoppera på väldigt mycket. I hanteringen så var han väldigt rädd för saker och ting. Han fick panik för minsta lilla och blev rädd för hasiga rörelser. Nu bryr han inte sig så mycket utan är för det mesta cool. Fortfarande så kan han bli rädd men det måste gå väldigt långt för att det ska bli panik. 
 
I ridningen så har vi mest jobbat med att han ska ta skänklarna och flytta för dom. Nu förstår han det riktigt bra för det mesta men jag tror att han blandar ihop allt i hjärnan ibland, för vissa dagar lyssnar han jättebra medans andra dagar tar han inte skänkeln alls. 
 
Vi har varit på en klubbhopptävling. Vi hoppade 50cm och det gick hur bra som helst. Han var coollugn och brydde sig inte om någonting. 
 
Han är världens mysigaste och finaste häst! Ska bli kul att se vad det blir av honom i framtiden!
 
 
 

Om mina änglar uppe i himlen

Datum: 2011-08-01 Tid: 21:40:00 Kategori: Om mig Kommentarer: 3

Vi kan börja med Frida. Teddys syster. Hon var med om ganska mycket. När min kusin hade henne så hade dom en annan kanin med Frida innan de fick Teddy (men de är ändå syskon). Spån som den andra kaninen hette blev tagen utav räven, och Frida såg alltihop. Hon åt eller drack ingenting, hon rörde sig inte ur fläcken. Det var då Teddy kom in i bilden, hon hade fått ungar (det var inte tänkt och hon var ju inte gammal heller) så de ville inte ha kvar henne så då fick mina kusiner henne och då blev Frida som vanligt igen så Teddy räddade Frida :)

 

De var så fina tillsammans och jag tycker alltid att de skulle fått vara tillsammans jämt.

 

Men då kom den hemska dagen 7 november 2008. Jag, en kompis, mamma och pappa skulle åka till vemdalen. När vi kom hem från skolan så låg Frida på sidan utan reaktioner. Efter många samtal och tårar så kom pappa hem runt 4 och 5 åkte vi till veterinären. Vi fick sätta oss i ett rum och vänta på veterinären  men efter 15 minuter så orkade inte min lilla älskling längre. Pappa sa till och då kom veterinären, fatta om jag blev arg.. Men de hade ju ändå inte kunnat gjort annat än att ge henne en spruta då heller. Det var troligtvis kolik som hade drabbat min bästa vän.. ♥♥

 

Men du finns fortfarande i mitt hjärta älskling ♥♥

 

Sedan har vi åke, den älskade lilla fågeln. Jag vet inte riktigt när vi fick honom men jag tror det var -07 eller -08. Vi fick honom för att familjen som ägde honom hade stora barn och ingen hade ritkigt tid med honom. Han var då runt 8 år trodde dom så inte någon ung fågel men ändå väldigt pigg.

 

Han var pigg och världens snällaste. Han var den underbaraste man kunde tänka sig!

 

I februari -09 så var jag, mamma och papap i vemdalen. Då ringer min bror och säger att han har något under stjärtfjädern. När vi kommer hem så åker pappa med honom till veterinären, de säger att det är en cancer tumör. Man kunde operera bort den men det var dock inte så stor chans att han skulle överleva då han var runt 10 år. Men bara han inte ser hängig ut är det ingen fara. Han är hur pigg som helst,

 

I oktober -09 han börjar bli hängig. Den 26 oktober så orkade han ingenting, han kunde inte sitta på pinnen, jag höll han i handen och han tippade flera gånger. Jag låg i soffan med han i handen, då sträckte han på ena vingen och sedan andra vingen sedan somnade han in.

 

Han var så fin och underbar, världens snällaste, men han var gammal så det var bäst för honom ♥♥

På dom två sista bilderna ser han inte så pigg ut direkt :( ♥♥

Då har vi Fifi kvar. Hon var den fina fågeln som vi "vann". När vi skulle köpa en fågel så var det vi och mina kusiner. Det fanns tre fåglar två vita och en gul. Alla ville ha den gula, vi körde krona/klave och det var vi som vann den gula underbara fågeln som kom till oss 8 februari -04.

 

Hon var så fin :)

 

Finns inte mycket att säga än att hon var underbar. Hon älskade att bygga bo i min nacke under håret som jag inte gillade så mycket då hon kunde hugga till i nacken ibland.

 

I oktober -10 blev hon väldigt hängig. Tillslut kunde inte hon sitta på pinnen. Men vi kunde inte hitta något fel på henne så vi ringde uppfödaren, när mamma pratade med henne så kände pappa en sak på ryggen som troligtvis var en cancer tumör. Den 18 oktober på morgonen var hon fortfarande vid liv, men när jag kom hem efter skolan så låg hon inlindad i en handduk på golvet i buren. Min lilla älskling ♥♥

Den ända bilden jag har på dom två tillsammans vad jag vet ♥♥

Blev väldigt många bilder på henne, men det är svårt att välja ut några stycken bara ♥♥

 

Nu får vi inte glömma Knutte heller. Honom hade vi i någon månad bara innan kim hade honom på axeln och gick ut mitt i vintern (han kände inte att han hade honom på axeln) han flög bort, letade efter honom jätte länge, men det var kört..  ♥♥

 

Jag kommer nästan inte ihåg någonting ifrån honom, bara att han var grym på pussel :) ♥♥

 

Honom har vi tyvärr ingen bild på :(






















RSS 2.0